Mats Jonsson

Sista dagen, Det skulle bli en dag för diskussion om dövundervisningen. Vi blev faktiskt så besvikna att det inte blev av. Det är starkt hierarkiskt uppbyggt, så att vi,döva inte hade någon chans att ta upp dövundervisningen. Det var alltså en konferens, inte bara om döva utan alla olika slags av funktionsnedsättningar , bl.a. adhd och autism. Jag och Hend Al-Showier hade istället vårt eget möte. Hon är en av de sju medlemmar i WFD:s internationella expertsgruppen i teckenspråk. Vi både har istället ett givande och långt samtal om hur man kan utveckla arbetet med dokumentation av teckenspråket och om dövundervisningen i Saudiarabien. Senare på eftermiddagen blev vi, inbjudna föreläsare åka till en trevlig avslutningsmiddag . ett slags avskedsmiddag. Efter middagen frågade en vän mig om vi kunde åka till en fotbollmatch mellan riyadh – ett lag från södra saudiarabien. Det är verkligen kul att titta på dövsporten i Saudiarabien. Det är väldigt välorganiserat. De översatte till och med FN:s konvention för människor med funktionshinder till arabiska! Jättebra gjort av dom. Döva är mer involverade och aktiva i organisationen för sporten. Intresseorganisationen (motsvarar SDR) är tyvärr hårt styrd av hörande ordförande. Det saudiska dövförbundet är inte medlem i WFD pga detta. Senare på kvällen blev jag bjuden till en killes familj, som har ett jättestort hus, motsvarar ett flerfamiljshus. Vi fick tilltugg och självklara alkoholsfria drycker och te. Alkoholhaltiga drycker är förbjudna i Saudiarabien. Jag fick saudiska kläder som en present av en saudisk vän, Abulladh. Sen åkte jag till en privat klubb för döva (åtta döva äger gemensamt klubben) och visade upp mig i nya saudiska kläder. Det finns många privata klubbar för döva i Riyadh. Efter en lätt middag på klubben, skjutsades jag till flygplatsen, Riyadh för ett nattflyg mot London. Jag sov väldigt bra på flyget, för jag satt i business class. Det var väldigt komfort, nästan sängliggande fåtölj. Inga alkoholhaltiga drycker på saudiskt flyg. Jag var dödstrött så jag sov som en stock.

Jag har en femton minuters föreläsning på eftermiddagen. Det handlar om att förbättra lärarens kompetens utveckling i dövskolorna och samt utvärdering av fortbildningskursen i teckenspråk för dövlärare. Jag fick väldigt positiv respons för jag poängterade att man ska inte blanda ihop teckenspråket och talat svenska. Jag hann också lyssna på andra föreläsningar. En amerikansk, döv föreläsare som heter Poor (!)i efternamn. Han föresprkade helt tvärtom, att man ska teckna och tala samtidigt total communication, Jag trodde inte på mina ögon, att han förespråkade för detta. Jag blev verkligen konfunderad, bland annat varför saudiska värden bjöd in just honom. Jag undrade på vilken grund och vilka meriter han fick komma till konferensen och föreläsa. Ett par döva amerikaner blev så upprörda över hans föreläsning, så de gick ut i protest. Han var helt utfrusen. Jag och två amerikaner och en nya zeeländare blev inbjudna på privata middagar hemma hos arabiska vänner. Jag tog upp detta med både, ansvariga för konferensen och några döva deltagarna frn arabiska världen och förklara varför det är viktigt att åtskilja på tecknat språk och talat språk. Det är väldigt unikt att vi, västerlänningar , döva fick komma på en så stor och viktig internationell konferens för arabiska länder. Döva i arabiska världen är relativt sluten värld, Det är väldigt ovanligt att arabiska döva deltar på en sådan konferens med många inbjudna föreläsare från icke-arabiska länder som arrangeras ofta i västvärlden. Därför vet vi så lite om deras teckenspråkiga värld. Jag tycker att det har varit öppenhjärtliga diskussioner med arabiska döva i olika frågor som rör döva och övriga känsliga ämnen. Vi kom överens bland annat att religionen inte ska påverka våra relationer. Vi har faktiskt ett gemensamt intresse att döva ska få ett bra liv och vara delaktig i samhället. Det känns väldigt bra. Det är viktigt att vi i väst bör vara mer aktiva i muslimska världen och se till att döva ska få tillgång till kunskap om forskning om teckenspråket och dokumentation av teckenspråket och skapa bra förutsättningar för dom att få bra utbildning på dövas villkor. På kvällen blev jag personligen inbjuden till två olika middagar som krockar, till kvinnornas center för döva. Men tyvärr får man uppfatta av innehållet på enbart manuella tecknade delen. Så valde jag därför männens inbjudning. Det är tungt och jobbigt att hela tiden lyssna på amerikanska teckenspråk på enbart manuella delen. Den kvällen var en oförglömlig kväll hos männens bjudningar. Det var fantastiskt upplevelse. Jag tror att vi, döva har verkligen förmån att få komma in i deras värld, som hörande i västvärlden inte skulle få uppleva.

Läraren pratade om islam. Han tog upp bla de goda och de onda och djävulen.

Vi satt och samtalade med rektor och motsvarande studierektor.

Jag samtalade med elever. David Mc Kee från Nya Zeeland stod bredvid mig.

en elev på högstadiet.

Jag samtalade med rektor via en döv tolk som kan amerikanska teckenspråket.

Tidigt imorse kl 7.00 åkte vi, fyra döva, svenska, amerikaner, Nya zeeländare och samt med två döva saudier.De skjutsade oss med sina flotta bensinslukande stadsjepp till dövskolan för pojkar. Vi hann inte se gymnastik. Saudiarabien är ett väldigt konversativt land. Kvinnor/flickor och Män/pojkar hålls åtskilda, till och med i den kongressalen också. Muslimska män åker inte ens tillsammans med kvinnor i hissen.Det är väldigt fundamentalistiskt. De tillämpar Wahhabism. Bla Sharia-lagen tillämpas som rättsnöre. Det är deprimerande att se på undervisningen. De ägnar sig väldigt mycket åt religionsundervisningen. När vi besökte på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet, pratade nästan alla lärare om islam. Alla jag träffat pratade mycket om religionen. En döv elev på mellanstadiet frågade mig varför jag inte är muslim.Då påstod han att jag kunde vara djävulen för att jag inte hade muslimsk tro. De verkar ha goda kunskaper om religionen. Vi hade långa diskussioner och frågor hur döva ska få en bra allmänbildning. En rektor frågade oss, kan man inte fokusera på oralistiska metoden så att man kan bli hörande som möjligt. Då svarade vi att man inte kan lära blinda att se. De förstod plötsligt hur viktigt teckenspråket är för oss,döva. Vi använde oss som exempel. Vi berättar vad vi jobbar med. Det finns inte en annan genväg än att vuxna hörande ska ges utbildning i teckenspråk för kunna kommunicera , plus döva teckenspråkiga vuxna anställda som förebilder. Jag publicerar några bilder som en saudisk fotograf tog foto av oss när vi var på besöket. härnedan.

Imorse åt jag en lång frukost med några saudier och döva amerikaner. bla två saudier som har stort inflytande på utbildning och teckenspråk i Saudiarabien: Hend Al-Showaier, Hon har ett övergripande ansvar för konferensprogram för döva, och samt med en rektor för dövskola. Några saudier talar och tecknar samtidigt när de samtalar med honom. De fick tolka åt mig och rektorn. Det var väldigt bra samtal. Det handlar om att stödja saudiskt teckenspråk som undervisningspråk istället för arabiskt teckenspråk. Rektor ville så mycket. Han är inte precis motståndare till teckenspråket, utan att döva i arabiska världen ska ha ett gemensamt arabiskt teckenspråk. Det är ungefär som tecknad svenska, som vi hade under 1970-talet. Jag ska följa med honom till dövskolan imorgon bitti, kl 07.00! tidigt morgon.. barnen har fysisk träning - troligen gymnastik, på morgonen. Jag och amerikaner ser verkligen fram emot att besöka dövskolan. Efter frukosten var vi på konferensen och lyssnade på några föreläsningar. Det handlar mycket om dövas begränsade möjligheter, ingen utbildning för blivande teckenspråkslärare, ingen utbildning om teckenspråk som ämne för döva . ja, listan kan göras lång. Efter föreläsningen hade vi frågestund och diskussioner. Vi döva som var på plats, hade svårt att komma till tals. Hörande tog över totalt. Vi var så irriterade, till slut sa jag till Markku, man får vara lite ohövlig och stå upp och vinka direkt till moderater för att ge ord till honom. Det var väldigt en spänd situation, några döva saudier blev lite upprörda också, över att vi,döva hade svårt att höras. Hela tiden pratades det på arabiska , väldigt snabbt, så våra internationella tolkar som kan bara engelska har svårt att hänga med Till slut fick vi, döva ställa fråga till hörande föreläsare och kommentarer om föreläsningarna. Jag upplevde verkligen att det var diskriminerande. Markku sa till alla åhörare på plats , att några döva som sitter här bredvid honom faktiskt är akademiker och jobbar på universiteten i USA och Sverige. Han nämnde också att det finns tolkservice på universitetsnivå. Det är ett av många olika sätt att ta bort hinder för döva att komma in på universitet. Man kan etablera någon typ av samarbete för ett projekt mellan t.ex. Sverige och Arabiska länder. På torsdag den 26 mars, ska det bli en heldags diskussion om dövas situation. Vi,döva som är akademiskt utbildade är på något sätt positiva förebilder för dom. Vi som har det bra har också ansvar för andra döva som har det svårt i speciellt arabiska länder.

Det kom 800 deltagarna Väldigt stort för arabiska världen. Jag träffade döva från Jordanien, Oman, United of emirates, Bahrain , Marocko och Tunisien, med mera. Jag känner flera döva, som jag träffade på andra platser i världen, bland annat konferenser för döva och wfd-kongressen i Madrid 2007. Kulturen i Saudiarabien är väldigt annorlunda och intressant. Jag fick bra information av döva saudier om råd och tips, om olikheter mellan västländsk livstilen och saudiarabien. Jag upplever att döva saudier är lätta att samtala. Vi skojade också lite friskt. Det är väldigt lätt att samtala med döva kvinnor, även om de använder hela slöja , täckt stor del av ansiktet. Jag kan se bara deras ögon. Kommunikation fungerar relativt bra trots nästan helt täckta ansiktet. Vi kunde dock diskutera frågor om dövas ställning och kampen för teckenspråket i undervisning, behov av utbildning om teckenspråk och tvåspråkighet. På e.m idag hade Markku Jokinen, ordförande för WFD workshop om konventionen för människor med funktionshinder. Han gick igenom fem viktigaste artiklar som handlar om dövas rätt till teckenspråk , definition av språk, tillgänglighet, utbildning och kultur. Jag är väldigt nöjd med workshop. Vi kunde diskutera relativt fritt och tillämpning av konventionen. Deltagarna förstår vikten av att vara orgnisaerade för att lobba för bättre livssituation för döva. Det blir svårare om man inte organiserar sig och jobba tillsammans för ett gemensamt mål. Några döva som har döva barnen är väldigt förtvivlade över att många döva inte fick bra utbildning på dövskolorna. Bland annat barnen blev misshandlade för barnen använde teckenspråket. Total kommunikation härskar tyvärr överallt. Nu stannar jag vid det.

Jag ser fram emot att åka till Saudiarabien imorgon, lördag 21 mars. De bad mig att föreläsa om teckenspråket, både ur politiskt och vetenskapligt perspektiv. WFD:s ordförande Markku Jokinen kommer också att vara med på konferensen, några västerlänningar som, jag känner ska också föreläsa om teckenspråket. Bland annat några saudiska döva vänner sa till mig att de jobbar för att saudiskt teckenspråk ska vara ett undervisningsspråk, inte det panarabiska teckenspråket, som är ungefär som vi hade problem under 1970-talet. Det blir tufft att argumentera varför saudiska döva ska ha rätt till detta nationella (inhemska) teckenspråket. Jag ska föreläsa på amerikanskt teckenspråk.

Jag är verkligen oroad över utvecklingen av Idén med Malvaskolan. Syftet var att alla döva och hörselskadade med barn med eller utan hörseltekniska hjälpmedel från Alvikskolan och Manillaskolan ska få gå på en gemensam, teckenspråkig skola. Tanken var också att skapa en gemensam plattform för teckenspråkiga elever. Syftet är att eleverna ska tillåtas och får möjligheter till flexibelt kommunikationsspråk. Eleverna ska kunna välja vilket språk som undervisningsspråk. T.ex några väljer talat språk i engelska som kommunikationsspråk under engelska lektioner. En del kan välja amerikanskt eller brittiskt teckenspråk som kommunikationsspråk. Och samt fysiska byggnader. Man hade i början av idéskedet, att Manillaskolan skulle kunna ta emot både hörselskadade, döva, hörapparatsbärare och ci-användare elever som går i lågstadiet och mellanstadiet. Alvikskolan tar emot endast högstadiet. Det skulle kunna skapa bra teckenspråkig grund som redan finns på Manillaskolan Så ser jag på saken, att det skapar bra grogrund för teckenspråkig miljö med möjligheter för dom som hör bra att tillägna sig svenskt teckenspråk som kommunikationsspråk när ci eller hörapparat inte fungerar bra i vissa situationer. Nu diskuterar man för fullt att man ska lägga ned Anrika 200-åriga Manilaskolan och Alvikskolan och bygga en helt ny skola. Jag upplever verkligen att man har visat väldigt lite förståelse för det värdefulla humankapitalet som finns på Manillaskolan och det värdefulla kulturarvet som vi förvaltar väl. Det finns stora risker att hela idén blir inte det som vi har tänkt oss. Det är dax att slåss för teckenspråkets existensberättigande i tvåspråkiga Malvaskolan. En dokument från Manillaskolan står det "Full delaktighet skulle kunna vara ledorden för den gemensamma skolan." Kanske är det en tom fras ? eller en allvarligt menat fras? Jag anser att det är dags att börja diskutera. Inget om oss utan med oss

har utsett mig till expert på teckenspråk. Jag känner mig verkligen hedrad att vara medlem i den internationella expert-gruppen.
Vi ska jobba fram till år 2011. Wfd-Kongressen ska äga rum i Sydafrika år 2011. Carol Padden, USA Kaisa Alanne, Finland Sam Lulato, Uganda Mats Jonsson, Sweden Karin Hoyer, Finland Hend Al-Showaier, Saudi Arabia Jag har träffat några av dom i samband med forskningsmöten, politiska möten m.m. Bland annat Hend, Kaisa, Carol Padden, som koordinator för den här gruppen. och hennes man Tom också många år sedan. Därför tror jag att det är en mycket bra team Besök gärna: www.wfdeaf.org